Dagiskort

Majas senaste dagiskort. (Jo, jag vet att det heter förskola. Men jag tycker dagis klingar bättre: mysigare och skojigare helt enkelt!)

Potter-bilder

Triss i professorer: Trelawney, McGonnagall och Snape. Sen lilla ugglan Hedwig. Alla poserar vid Plattform 9 3/4.
Missnöjda (Moaning) Myrtle.
Professor Trelawney igen.
Snape in action med Harry Potter och Hedwig. En dementor skymtar i bakgrunden och likaså kan man se en Gryffindorelevs halsduk.
Det fanns spännande godisar att köpa i Weasleys godisbutik.
Harry Potter med en blyg liten Hermione.

Hagrid, Dumbledore och Hedvig till bords.

Hagrid, Dumbledore, Trelawey, McGonnagall och Hedvig.

Dobby!

Mitt i prick

För två veckor sedan fick jag en biografi om "Rob Pattinson" från en av mina kollegor. Han hade gått förbi något ställe i Thailand med massor av Twilight-prylar och kom genast att tänka på mig. Gulligt, tycker jag. Vad min man tycker, det vet jag inte... Han flinade lite dock. Det är ju inte huvudpersonen jag fastnat för, utan historien. Precis som det blev med Harry Potter, men det här är snäppet bättre!

Idag när jag kom till jobbet hade en annan kollega klippt ut en Twilight-artikel ur SvD. Brödtexten från artikeln lyder: "De har heltidsjobb, småbarn och universitetsexamen. Och de är besatta av tonårsserien Twilight." Låter som jag ju! Ja, som du förstår så vet mina kollegor om att jag gillar serien och jag har faktiskt fått flera av dem att läsa böckerna och se filmen och uppskatta det de läst/sett. Tror att några ska gå och se "New Moon" på bio med. Jag ska så klart se filmen - med min storasyster, min man och min styvdotter. Det ska bli väldigt kul!

Slutfestat

Festen blev lyckad! Hagrid fick med sig gästerna från plattform 9 3/4, alla blev sorterade av sorteringshatten, Dumbledore höll ett fint tal, vi åt middag i stora salen under stjärnorna, vi lyckades hitta och förstöra horkruxerna, vi pimpade våra stavar, trollade fram godis, handlade i Weasleys godisaffär och gick tipspromenad med Potter-frågor. Kanske publicerar jag ett par bilder snart...

Fick en beröm för den goda kakan jag bakat till festen (fick recept av mamma i veckan. TACKTACK!). Delar med mig:

Mörk tryffelkaka:

Kakan:

150 g smör, 3 dl socker, 1 dl kakao, 2 tsk vaniljsocker, 2 krm salt, 2 ägg, 2 dl vetemjöl

Tryffeln:

3/4 dl vispgrädde, 1 ms smör, 100 g choklad (Marabou mjölkchoklad fungerar, eller blockchoklad. Jag blandade faktiskt mörk och ljus.)

Gör såhär:

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

Smält smöret i en kastrull. Ta den från plattan och rör ned socker, kakao, vaniljsocker och salt. Rör ned ett ägg i taget och sist mjölet.

Bre ut smeten i formen. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 25 min. Kakan ska vara lite lös i mitten.

Koka under tiden upp grädden tillsammans med smöret i en kastrull. Ta av kastrullen från plattan och bryt ner chokladen. Rör tills chokladen smällt.

Låt kakan svalna lite innan du brer på tryffeln.

Kakan kan göras fyra dagar i förväg. Förvara i kylen.

Potter imorgon!

Åh, snart är det dags!
Har laddat med följande:
gjort skyltar till "Plattform 9 3/4" och "Pimpa din stav" (heh heh, jo, man kan pimpa upp sin trista stav till något mycket roligare), skrivit ut målarbilder, bakat tre tryffelkakor, köpt glitterlim, gjort min häxhatt nästan färdig, försökt göra en uggledräkt till Maja etc...

Imorgon är det fest! Hoppas det går bra!
/Minerva McGonnagall

Berlin

Just nu ser jag Barack Obama hålla ett tal som sänds live över Berlin. Precis innan honom talade Hillary Clinton och Gordon Brown. Nu ska förbundskanslern Angela Merkel tala. Anledningen är firandet av Berlinmurens fall för exakt 20 år sedan.

Det är svårt för mig att förstå att det i nutidshistorien finns så mörka kapitel i Europas historia. Särskilt Tyskland är här i fokus. Först världskrigen med pogromer och slakten av människor. Sedan det kalla kriget där man till och med delade ett land och särskilt en stad, Berlin. 9:e november 1989 raserades muren och friheten och ett lands enande tog en början. Det är bara tjugo år sedan. Ofattbart. Jag försöker att förklara för mina elever i tyska om öst och väst, Stasi, rymningsförsök, dödskjutningar, separation av släkt och vänner. När jag berättar om efterkrigstiden, så känns det som en grym saga. Det är ju inte alls länge sedan, förstår eleverna verkligen allt det här, när jag knappt själv gör det?

När jag får två månader sedan besökte Berlin, blev jag nog lite förälskad. Staden andades så mycket hopp, folket var vänligt, maten billig och god, shoppingen toppen. Men framför allt så har den staden så mycket att erbjuda. Vad man än är intresserad av så finns det där, så känns det. Kanske har Berlin med all sin historia inget annat val än att fånga och fascinera dess besökare i ett fast grepp. "Ich bin ein Berliner", som Kennedy sa.

Snart faller dominobrickorna. Det vill säga de 1.000 stora stenblock (målade av unga konstnärer, politiska aktivister mm.) som i hela 1,5 km markerar var delar av muren stod. Nu, strax efter 20.00, kommer de att falla och vad jag förstår kommer det att hålla på i en timme. Hoppas det kommer snart. Ser med spänning fram emot denna symbolism!

Min flicka

Tre år och tre månader. Så gammal är min lilla flicka. Mannen fotade henne förra veckan och jag måste ju säga att jag tycker att hon är helt underbar på bilden! Stolt mamma är jag till denna flicka med tindrande ögon och stort hjärta.