Fotosöndag

Veckans tema till fotosöndag är "Sharing is caring". Mamma och pappa blev motivet för veckan, då de delar en tidning, delar (minst) en dröm och ett liv ihop.

Musik

Igår när jag körde bil kom Depeche Modes "Personal Jesus". Fick gåshud över hela kroppen. Vilken sjukt bra låt det är!

Kom också på att även fast jag älskar musik så har mitt lyssnande minskat. Förut hade jag koll på nästan alla nya artister och låtar. De senaste fem åren har jag garanterat missat många sköna låtar. Lite tråkigt så klart, men min prioritet har legat på annat. Som familjen som jag nu ska återgå till; Leo har vaknat till.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotosöndag

Nu har jag tagit mig i kragen och fotat mina första bidrag någonsin till Fotosöndag. Temat är ljust och mjukt.

"On the other side" Modellen är min man som kikar igenom en diffusor.

"Wilderness" Taget i Härad hos min kollega som bor på landet i en mycket fin omgivning.

Minnen

Maja kom in till oss nyss. Hon hade drömt om Saga. I hennes dröm sprang Saga ute i gräset utan koppel. Maja hade inte klappat henne, varför vet jag inte. Undrar om Majas dröm är sann? Kan Saga ha sagt farväl till Maja inatt, nu kan hon springa fritt hur hon vill? Fri.

Kom att tänka på en annan sak ikväll. Saga vägde drygt 3 kg men var verkligen en tuffing. Om en hund kom och hälsade på (i vår lägenhet, nu bor vi i hus o har aldrig hundbesök) så gömde hon inte sig som Gizmo. Nej, hon ställde sig t.o.m och blockerade ingången till vardagsrummet för en schäfer som var alfa hona. Modigare än jag! Och jag väger mycket mer än 3 kg...

Nu ska jag sova. Kanske får även jag träffa Saga inatt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Saga, älskade katt

Jag märkte att min katts ena mungipa hängde. Det var för ett par dagar sedan. Jisses, hon har säkert fått en inflammation i tandköttet, tänkte jag. Igår kväll lät hon min man kolla munnen lite. Snäll katt, ja visst, men Saga vet också hur man säger ifrån. Vi bestämde oss för att ringa veterinären direkt nästa morgon, dvs imorse.

Vi fick tid kl. 13.00. I telefon sa de att vi skulle vara beredda på att Saga eventuellt skulle behöva opereras. Även vår andra katt Gizmo har dragit ut en tand, så jag vet ju vad det innebär, men att katten blir fri från sitt onda är ju en sten som lättar från hjärtat.

Jag fick med mig Saga i buren helt utan att hon krånglade. Hon kändes lätt och smidig som en fjäder och klagade inte alls. Inte ens när hon väl var i buren kom det protester. Pierre kom och hämtade oss och vi åkte till djurkliniken. När veterinären ville undersöka Saga sa hon verkligen ifrån. Hon fräste och kröp sedan ihop nära Pierre. Där kände hon sig trygg; hon darrade men var hos sin pappa.

Veterinären ville inte ge Saga vanlig bedövning, eftersom hon hade så ont, sa ifrån på skarpen och för att hon har epilepsi. Hon ville ta med Saga till operationsbordet och ge henne någon annan bedövning för att därefter kunna undersöka hennes mun ordentligt. Veterinärerna kom tillbaka till vårt rum med vår Saga, som var nedsövd. Hennes mun såg inte bra ut på höger sida, det verkade vara en tumör. Eftersom Sagas tillstånd inte var bra och med tanke på hennes sjukdomsbakgrund, fanns det bara ett val att göra. Saga fick somna in. Hon fick två sprutor, Pierre och jag höll båda en varsin hand på henne. Maja grät floder. Leo förstod nog ingenting. Cassandra kom från skolan och fick precis ta farväl av Saga. Det var otroligt jobbigt för oss alla. Är fortfarande och kommer att vara under en lång tid. Men nu slipper Saga ha ont.

Till Maja säger vi att Saga nu är i himlen. Att hon är med sin gamla bästis, Selma, en katt vi hade när Saga var liten. Maja har aldrig träffat Selma, men hon finner väl lite tröst i att Saga inte är ensam. För Maja var Saga som en extramamma. Varje kväll var hon med och nattade Maja. Hon trampade och kurrade och somnade i Majas säng. Hon var dessutom alltid nyfiken på Majas lek. Jätteofta kom hon nyfiken och ville se vad det var Maja hade för sig.



När jag tänker på Saga tänker jag på en mamma-gestalt. Hon tog hand om sin kompis Gizmo på flera sätt, bland annat hjälpte hon honom med lådan. Hon tog hand om Maja, t.ex. det här med nattningen. Andra minnen är att hon ofta var med Pierre i badrummet när han badade. Hon ville gosa varje kväll; trampa och kurra på Pierre och sedan somna vid mina fötter. När hon var liten snuttade hon på Selma, så att Selma började få mjölk. När Selma sedan dog, ville hon snutta på min hals. Det fick hon till slut sluta med, för det är ju inte hållbart att ha en katt på halsen som tror att man är kattmamma. (Inte så fräscht heller, men det var en trygghet för henne. Jag tror att hon faktiskt var för liten att skiljas från sin mamma, för det ställe vi räddade Saga ifrån var ju inte ett ok hem. Pierre valde ut henne, fastnade för hennes täckning: helsvart med vit svanstipp.)

Den dagen och dagarna efter att vi tvingades avliva Selma var totalt kaos. Jag var så ledsen att jag skrev ett brev om min saknad. Jag kommer ihåg att jag blev hånad; "men det är ju BARA en katt". Jag kunde inte kontra på den, mer än att jag blev arg inombords. Det är otroligt jobbigt att förlora en familjemedlem. Jag kommer sakna Saga mycket. Och nu när Gizmo kommer och tigger mat vid matbordet, är det ingen som kommer och tigger efterrätten. Det var Sagas jobb. Glass och grädde älskade hon. Ska nog äta en glass för hennes skull ikväll.

Saga, saknad och älskad. Du vackra och kloka varelse.

Saxat

Dokumentationsfoto med min iPhone då Maja blev klippt för första gången på Frida Klippotek av duktiga Therese. Och det är även min första gång att sätta ihop en animering...

Tre månader

Idag blev min lille son Leo 3 månader. Han är en underbar liten krabat, hela mitt hjärta smälter varje gång jag ser honom. Han har också fått smilgropar, ögonen är mer och mer blå och han har börjat skratta. Pratar gör han med, men det är bara Maja som vet vad han säger... (säger hon). Ofta smakar han nöjt på sin näve och ibland även på en snutte.

Tyvärr så vill han inte lägga sig för natten så tidigt längre. Men att han somnade innan 22 ikväll är ju bra. Han ligger brevid mig nu och jag njuter av att höra varenda en av hans andetag. Åh, vad jag älskar mina barn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Flickr

Nu har även jag ett Flickr-konto. Jag har ännu bara laddat upp 10 bilder, men det kommer mera!

Filmer

Gissa vad? Jo, jag har faktiskt hunnit med att se några filmer på sistone. "Kick Ass" såg jag förra veckan och den var faktiskt väldigt bra. Jag trodde att den bara skulle vara larvig, men så var det inte alls. Och den lilla tjejen (Chloe Moretz) i en av huvudrollerna imponerade stort.

Sen såg jag även nya "Robin Hood" och även den var bra (dock inte toppen). Men så är det ju väletablerade skådisar, stor budget och en välkänd regissör med i leken.

Idag har jag hunnit med hela 2(!) filmer! Och båda positiva överraskningar! Jag hade inga förväntningar på vare sig "the Runaways" eller "Remember me" men jag blev imponerad av båda faktiskt. I bägge filmerna finns det ju Twilight-stjärnor med. I den förstnämnda spelar Kristen Stewart och Dakota Fanning och jag kan erkänna att jag först tänkte på deras Twilight-karaktäerer Bella och Jane men det glömde jag snart bort. Filmen var faktiskt väldigt medryckande. I den andra filmen, "Remember me", spelar Robert Pattinson men även fler kända ansikten är med; Lena Olin (ursnygg här) och Pierce Brosnan. Jag hade hört att filmen skulle vara bra, men jag tänkte lite i smyg att det nog är Twilight-fans som bara tycker att Pattinson är het. Så fel jag hade. Vill inte avslöja något av handlingen, men filmen var bra. Riktigt bra.