Mitt liv som hund

Maja och kompisen Rasmus på kinarestaurang. Och sen blev de målade som tjusiga vovvar och gick helt in i rollen... :)

Min Man

Kan det ens bli gulligare än såhär? Vilken man jag har!

Vinterbilder

Det är ju faktiskt galet mycket snö nu. Jag gillar det, men längtar mer än någonsin efter värme. Jag kommer nog bli överlycklig när det är vår! Här följer lite blandade bilder från denna säsong. Tyvärr inga Sälen-bilder än, för de ligger på en annan dator, ofixade... :(

Pierre byggde en snögrotta till Maja innan det blev hutlöst mycket snö. Nu är grottan ett minne blott och vi har ett mini-Sälen på tomten i stället.

På kalas hos Alice (4 år) med 13 andra barn, bland annat de mysiga grannkillarna Wilmer & Henry.




Ett tappert försök att leka i en lekpark med grannkillarna.


En mysig dag i Vilsta med Minou och Mia! Det blev till och med ponnyridtur för småtjejerna. Maja på Booster "Bosse" och Minou på Mr Magic. Nu tjatar Maja om att få börja rida. Ska kolla upp det!

Sportlov

Åh, nu har vi sportlov! Det känns skönt att inte ha några måsten! De måsten jag har ligger i min väska och skräpar, men jag har bestämt mig för att bara ta dem om jag känner för dem. Menar så klart rättningshögen jag har med mig från jobbet...

Mamma och pappa kom över med en isig present igår. Den var hur vacker som helst! När mamma och pappa gjorde islyktan så frös de även in tulpaner i den. Ett vackert hantverk. Tror faktiskt att Maja och jag ska försöka oss på ett liknande projekt, men i mindre format.

The Tiger

Tiger, tiger, burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Could frame thy fearful symmetry?

In what distant deeps or skies
Burnt the fire of thine eyes?
On what wings dare he aspire?
What the hand dare seize the fire?

And what shoulder and what art
Could twist the sinews of thy heart?
And when thy heart began to beat,
What dread hand and what dread feet?

What the hammer? what the chain?
In what furnace was thy brain?
What the anvil? What dread grasp
Dare its deadly terrors clasp?

When the stars threw down their spears,
And water'd heaven with their tears,
Did He smile His work to see?
Did He who made the lamb make thee?

Tiger, tiger, burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Dare frame thy fearful symmetry?

Dikten är skriven av William Blake, och heter eg. The Tyger (inte Tiger), publicerad 1789. När jag läste engelsk litteratur på högskolan analyserade vi dikten och jag fastnade för den. Dels är den spännande, för hur menade Blake att man ska rimma på eye och symmetry, de rimmar ju endast om symmetry uttalas fel. Och dikten avslutas utan svar på frågan...

Finskt

Sitter uppe i natt och lyssnar på massor av finsk musik. Finns det något språk som så magnifikt sätt kan förklara livet och kärleken? Jag vet, många tycker att finska är fult. Men jag tycker att det är ett språk med mycket känsla, man kan leka mycket med språket och grammatiken och betydelser. Nu lyssnar jag på Kirka, Rauli Badding Somerjoki och Dingo (den sistnämnde är ett av mina absoluta favoritband någonsin, till och med Pierre som inte kan finska gillar dem).

Här är en fin textrad från en Dingo-kärlekssång "Hän on se" (H*n är den):
"Hän on se joka sun elämääsi säätää
ja saa sut kaipuusta itkemään
hän on se joka sun nimes oikein ääntää
ja saa sut tähtiin lentämään."

I urdålig översättning: "H*n är den som vägleder ditt liv och får dig att gråta av längtan. H*n är den som uttalar ditt namn rätt och får dig att flyga till stjärnorna."

Kirkas låt "Sä surun pyyhit silmistäni pois" (Du torkar sorgen från mina ögon) är helt underbar. Översättningarna blir så dåliga, inte alls samma känsla, men refrängen går ungefär såhär:
"Sä surun pyyhit silmistäni pois,
kuin totta olla kaunis uni vois.
Mä kesken kiireen hellän hymyn nään,
vain siksi vielä uskon elämään.

Ett försök: "Du torkar sorgen från mina ögon, som om en vacker dröm kunde vara sann. Mitt i all hast ser jag ditt ödmjuka leende, bara därför tror jag på livet igen."

Ah, jag förstör låtarna med översättningen, men jag måste ju försöka förklara vad jag menar. Nu när jag försöker att hitta en bra låt att lägga upp här på bloggen så fastnar jag hela tiden. Vilken låt ska jag välja? Ahhh, det får bli denna:

Autiotalo (Öde huset)

Just nu

Idag känns det lite bättre. Vi behöver inte oroa oss för en följetong. Ärendet läggs ned.

Det som känns extra tråkigt är att min dotter Maja kommer att få börja om helt. Hon kommer att skolas in på ett nytt dagis, tappa kontakten med sina nuvarande bästa vänner som hon pratar så mycket om, som hon gillar så mycket. Hon trivdes faktiskt på sitt dagis och kände sig hemma där. Flera fröknar gillade hon mycket. Det låter kanske som att vi som föräldrar gör fel som placerar om henne MEN jag kan inte tänka mig att kliva in på den förskolan igen. Hur ska man kunna bygga upp förtroendet? Hur ska jag kunna öppna mig för fröknarna någon gång, kunna skämta med dem etc, utan att vara rädd för att något ska misstolkas. Jag kan knappt åka förbi trafikljusen där man svänger av till dagiset, utan att börja grina. Och jag måste köra förbi där varje dag, två gånger. Jag vill knappt ens bo kvar i det här området, allt känns så smutsigt. Det beror säkert på att jag är gravid och överreagerar, men så mycket som var så fint, bra och tryggt är bara svart just nu.

Jag lider verkligen med Maja. Nog med att hon kommer att ryckas upp ur sin vardag, hon lever just nu med två omskakade föräldrar. Pierre är bättre än jag på att behålla lugnet inför henne, men jag klarar det inte lika bra. Gråter hur ofta och mycket som helst, fast jag försöker att dämpa mig. Efter idag hoppas jag att det kommer att lägga sig lite, att jag kommer att kunna släppa det här mer och mer. Jag försöker fokusera på mitt lilla hjärta - Maja, på min man Pierre som är min stora kärlek, på hans dotter Cassandra, en klok och godhjärtad tjej som jag snart åker till London med och på det liv vi alla här hemma har tillsammans. Och självklart försöker jag fokusera på det nya liv som växer i mig. Jag vill må bra. Jag vill inte vara ledsen. Men just nu känns den glada tillvaron som en utopi. Jag kommer ALDRIG att glömma det här. Samtidigt vet jag att jag har gott läkekött; en av mina underbara försvarsmekanismer är att tränga undan obehagligheter, att inte tänka på dem såvida jag inte behöver det. Men det här känns för stort.

Och nu har jag blottat min själ i ett blogginlägg, något jag aldrig haft för avsikt att göra. Men nu är det gjort. Det här blogginlägget kan jag dock radera sedan om jag vill. Jag önskar att den möjligheten fanns i verkliga livet med.

Tillägg i efterhand: Vill självklart tacka ALLA som visat oss sitt stöd. Tacktacktack! det betyder otroligt mycket.

Spa!

På lördag ska jag unna mig något otroligt skönt! Spa med goda vänner! Vi är fem tjejer som har hyrt ett spa helt för oss själva i 3h. Vad som ingår då är bastu, bubbel, fruktbricka och en 30 min behandling. Eftersom jag är gravid får jag denna gång hoppa massagen och välja ansiktsbehandling. Sen är spa:t granne med en thairestaurang, så det lär bli käk där sedan. Och det egentliga pricken över i:et är sällskapet jag kommer dela denna upplevelse med.

Den som hittat denna spapärla är min goda vän Heini. Hon och hennes man brukar hyra spa:t lite då och då och njuta av lite egentid. De gav mig och min man en härlig bröllopspresent också och bjöd med oss en gång. Så jag har provat Alla Sinnen som detta spa heter och det får klart godkänt. Riktigt schysst är att man får ta med egen mat och dryck också. Men nu lär det bli lugnt med drycken, eftersom tre av oss fem är gravida...

Kladdkaka

Idag har min man haft huset fullt med brudar som fotats. Kul! Kan tänka mig att grannarna måste höjt på ögonbrynen då de först ser mig och Maja åka iväg från hemmet som kort därefter fylls av snygga iordninggjorda tjejer. En taxibuss och två taxibilar fullastade med tjusiga ladies. Och en kille. Heh heh... Jag har bara hunnit smygtitta på bilderna lite, väntar med spänning på resultatet!

Min man skvallrade i alla fall om att kladdkakan jag bakat fick mycket beröm. Delar med mig av detta superenkla recept:

100 g smör
3 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
2 ägg
1½ dl vetemjöl

1. Värm ugnen till 200 grader. Smörj&bröa en form med löstagbar kant.
2. Smält smöret i en kastrull.
3. Ta kastrullen från plattan och häll i socker, vaniljsocker, salt och kakao.
4. Rör ned ett ägg i taget. Tillsätt mjölet och blanda tills det är en härlig smet.
5. Häll smeten i formen.
6. Grädda i nedre delen av ugnen i knappt 20 min. Gungar kakan alltför mycket, får den vara inne ett par minuter till.

Superenkelt recept som knappt ger någon disk. & smakar gott gör det!

14+3

Imorgon är det en vecka sedan som vi var på inskrivning på mödravårdcentralen. Till sommaren kommer jag att bli mamma igen! Jag längtar! Förhoppningsvis går allting bra så att vi kan möta sensommaren med en till liten prinsessa eller familjens första prins. (Nu räknar jag inte med katterna, för hittills är ju katten Gizmo vår lilla bortskämda prins.) Jag mår i alla fall bra nu! Illamåendet som jag känt är borta, som tur är. Däremot så är jag fortfarande galet trött och så känner jag redan av mitt bäcken.

Enligt Internet är det nedräkning 9:e augusti, dagen innan Majas 4-årsdag. Enligt barnmorskan "gravidsnurra" är det den 7:e och enligt barnmorskans datasystem är det 6:e augusti... Om fyra veckor har vi tid för ultraljud och då får vi antagligen ett nytt datum. Åh, ultraljud är ju så häftigt! (Bloggade om mitt första ultraljud med Maja i magen. Fast just då hette hon Kotten. Strax därefter blev det Spartacus och vårt påhittade motto "Jag är här för att härska - lär mig hur ;) )

(4 dagar innan vi fick träffa vår lilla Maja, då känd som "Spartacus". V. 38+5.)

(Maja är ganska nyfödd här, kommer inte ihåg exakt hur många dagar/veckor hon är. Lycka att hålla sitt barn!)

Kalasat

Iförrgår var jag och Maja på två kalas. Självklart hade min lilla prinsessa laddat med klänning och partyskor och sen bar det först av till Rasmus som fyllde 5. Han bjöd på Batman-kalas med supergod Batman-tårta. Han bjöd även på Batman-dricka, men jag fick en alldeles egen Edward Cullen-dricka! Mumma var det ;)

Sen åkte vi till söta Nelli som fyllde 3. Hon bjöd på läcker marängsviss! Och godis... Så jag och Maja var ganska sockerhöga i helgen, men det är inte alltid man festar så hårt på läckerheter, så det borde väl vara ok.

Ska snart ta mig i kragen och föra över en bild på Edward-drickat och på Rasmus med tårta. Nelli blev alldeles för mörk, så henne fick jag ingen bra bild på. TYVÄRR så glömde jag min nya fina kamera och var tvungen att ta kort med min mobil. Igen.

Melodifestivalen

Kollar faktiskt på Melodifestivalen just nu. Bästa låten gick i alla fall vidare till Globen (Salem Al Fakir "Keep on Walking"). Det är inte så att jag tokdiggar Melodifestivalen, men jag kommer säkert att se alla deltävlingar och finalen med... Det är ju ett ganska mysigt familjeevent. & nu sjunger visst Dolph Lundgren också. Kul att han bjuder på sig själv! Jag gillar honom!

Utlåst

Idag skulle Pierre hämta Maja på dagis. Hon skulle hämtas kl 15, precis efter mellis. Pierre var på dagis 14.45 och då satt barnen och åt. Men han såg inte Maja. "Hon är i andra rummet", sa en av vikarierna. Pierre tittade i andra rummet, men ingen Maja fanns där. "Jag trodde att hon hade åkt hem", sa den andra vikarien. "Nej, det har hon INTE", svarade Pierre. Personalen engagerade sig så klart i sökandet efter Maja. Vart är hon? Usch, hade det varit jag där, hade jag säkert fått psykbryt.

Maja hittades utanför hennes gamla avdelning. Hon var alltså UTE. I detta kalla snöiga väder. Alldeles ENSAM. USCH! Hon var jätteledsen och frusen, vantarna var helt blöta. Hon hade försökt att knacka, men ingen hade hört henne. Rödgråten och chockad kom hon hem och fick värma sig i ett bad. Pierre var arg som ett åskmoln, men tacksam för att ha kommit i tid till dagis. Troligen var Maja ute själv i ca 20 långa minuter. (Hur länge hon varit ute med de andra barnen vet jag inte.)

Men vad hade hänt egentligen? Jo, den ordinarie personalen hade varit ute med barnen på eftermiddagen. Sedan räknade hon in alla barn innan de skulle in, gick iväg för att låsa en grind eller en port och klev därefter in med barnen för att hjälpa dem klä av sig. Men då när personalen varit iväg, gick Maja och gömde sig (vilket hon tydligen brukar göra). Den ordinarie personalen skulle sedan in på möte och två vikarier tog vid.

Jag har pratat med personalen och även med enhetschefen. De ser så klart allvarligt på detta. Jag är så otroligt tacksam över att Maja inte kom till skada fysiskt. Hon håller just nu och bearbetar detta psykiskt, då vi pratar en del kring händelsen. Hon får absolut inte gömma sig igen när det är dags att gå in! Men felet är ändå inte hennes, då hon faktiskt bara är tre år. Just nu har vi ätit middag och hon hade god aptit. Hon leker med sina dockor och är i storasysters rum lite då och då för att se på när hon stylar sitt rum. Maja hanterar detta bra, som det verkar. Värre är det med oss vuxna. Tankarna far omkring: "Tur att det var onsdag, för tänk om jag hämtat henne halv sex, som jag gör på tisdagar.", "Tänk om det varit några fler minusgrader än nu?". För första gången har jag känt mig osäkert på att lämna Maja till dagis. Jag har ALDRIG innan ens tänkt tanken. En dagmamma har lättare att hålla koll på sina barn. Men jag gillar Majas dagis annars, personalen är egentligen super. En olycka händer så lätt men det är inte ok att ett litet barn råkar ut för en händelse som denna.