Utlåst

Idag skulle Pierre hämta Maja på dagis. Hon skulle hämtas kl 15, precis efter mellis. Pierre var på dagis 14.45 och då satt barnen och åt. Men han såg inte Maja. "Hon är i andra rummet", sa en av vikarierna. Pierre tittade i andra rummet, men ingen Maja fanns där. "Jag trodde att hon hade åkt hem", sa den andra vikarien. "Nej, det har hon INTE", svarade Pierre. Personalen engagerade sig så klart i sökandet efter Maja. Vart är hon? Usch, hade det varit jag där, hade jag säkert fått psykbryt.

Maja hittades utanför hennes gamla avdelning. Hon var alltså UTE. I detta kalla snöiga väder. Alldeles ENSAM. USCH! Hon var jätteledsen och frusen, vantarna var helt blöta. Hon hade försökt att knacka, men ingen hade hört henne. Rödgråten och chockad kom hon hem och fick värma sig i ett bad. Pierre var arg som ett åskmoln, men tacksam för att ha kommit i tid till dagis. Troligen var Maja ute själv i ca 20 långa minuter. (Hur länge hon varit ute med de andra barnen vet jag inte.)

Men vad hade hänt egentligen? Jo, den ordinarie personalen hade varit ute med barnen på eftermiddagen. Sedan räknade hon in alla barn innan de skulle in, gick iväg för att låsa en grind eller en port och klev därefter in med barnen för att hjälpa dem klä av sig. Men då när personalen varit iväg, gick Maja och gömde sig (vilket hon tydligen brukar göra). Den ordinarie personalen skulle sedan in på möte och två vikarier tog vid.

Jag har pratat med personalen och även med enhetschefen. De ser så klart allvarligt på detta. Jag är så otroligt tacksam över att Maja inte kom till skada fysiskt. Hon håller just nu och bearbetar detta psykiskt, då vi pratar en del kring händelsen. Hon får absolut inte gömma sig igen när det är dags att gå in! Men felet är ändå inte hennes, då hon faktiskt bara är tre år. Just nu har vi ätit middag och hon hade god aptit. Hon leker med sina dockor och är i storasysters rum lite då och då för att se på när hon stylar sitt rum. Maja hanterar detta bra, som det verkar. Värre är det med oss vuxna. Tankarna far omkring: "Tur att det var onsdag, för tänk om jag hämtat henne halv sex, som jag gör på tisdagar.", "Tänk om det varit några fler minusgrader än nu?". För första gången har jag känt mig osäkert på att lämna Maja till dagis. Jag har ALDRIG innan ens tänkt tanken. En dagmamma har lättare att hålla koll på sina barn. Men jag gillar Majas dagis annars, personalen är egentligen super. En olycka händer så lätt men det är inte ok att ett litet barn råkar ut för en händelse som denna.