Nu har väl de tankarna stabiliserats mer, men jag har samma känsla kvar så klart. Jag kan fälla en tår av stolthet då jag hör Maja säga något klokt eller ser hur vacker hon är. Mitt hjärta smälter då jag ser Leos ansikte spricka upp i ett leende eller hör honom kikna av skratt. Mina barn. Trots dagar då jag nästan sliter av mig håret för att det är tufft att vara förälder ibland, så är det mina barn. Vad som än händer kommer jag alltid att älska dem. O nu vaknade den ena ;)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar