Har väntat och längtat på att det ska hända. Att jag ska börja gilla Melissa Horn, en av min mans favorit-singer/song writers. Och jo, "Destruktiv Blues" kan jag inte motså.
Om de spelar nån roll så förstår jag dig bättre nu
Jag har känt mig precis lika hård och kall som du
Du är rädd för stora ord jag är rädd för allt
Men följ med mig hem så kan vi prata eller inte alls
Jag vägrar gå där vägen är för lång
För jag hittar varken fram eller tillbaks
Jag är så mycket bättre i fantasin
fast jag vet att den får man inte leva i
Jag låser en dörr, försvinner på resande fot
Jag älskar mitt hem men det är nåt som tar emot
Du är den enda som aldrig ställt nåt krav
när dom andra ringer och ser det jag stänger av
Det har sagts att jag förtjänar någonting mer
Men jag undrar vilken del av mig dom ser
ibland glömmer jag bort att jag är fri
att det inte va såhär det skulle bli
Det finns en plats där framme jag ser den svagt
där allt är annorlunda och jag är jag
Jag känner tiden gå men ingen stress
men jag lovar att jag lämnat dig tills dess
ja jag lovar att jag lämnat dig tills dess
osv... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar