Måndagsdepression

Igår pratade vi hos svärfar om han och sambon skulle bosätta sig på heltid i Ungern. Tydligen blev jag väldigt påverkad eftersom jag drömde om konsekvenserna. Hade en konstig känsla när jag fick välja ut några saker att spara till barnen innan hela bohaget såldes. Ungefär här väckte Leo mig och jag har inte kunnat sova mer.

Barnens farfar med sambo kommer barnen kanske bara träffa en gång om året. När Cassie snart skaffar barn, kommer hon kanske inte ha sin farfar med på dopet. Sedan spann tankarna vidare på livet, döden, relationer, vänner, släktingar.

Jag lever ett rikt liv. Jag vill inte att allt tar slut. Jag har så svårt att säga farväl till människor. Men livet är fullt av förändringar. Så även mitt.



- Posted using BlogPress from my iPhone